April 2008
M	T	W	T	F	S	S
« Mar		May »
	1	2	3	4	5	6
7	8	9	10	11	12	13
14	15	16	17	18	19	20
21	22	23	24	25	26	27
28	29	30

Dagens Nyheter, Hans Bergström och lärarutbildningen

25 April 07:54, 2008 av Tomas Kroksmark

Dagens Nyheter har under nu ganska lång tid varit opinionsbildare i skolfrågorna. Den nya skolpolitiken har fått fantastisk dragkraft från tidningen. Alla inlägg som på något vis kritiserar skolan eller lärarutbildningen har beretts plats på ledar- och debattsidor. Andra åsikters företrädare har fått köpa sig annonsplats i tidningen för att få rösten hörd. Trist, att en så pass ansedd tidning – trots allt – har så lågt i tak då det gäller debatten om skolan. I den akademiska världen ser vi lite annorlunda på saken – låt varje synpunkt fritt få framträda, det är ändå det främsta argumentet som går segrande ur debatten. Men utan att de olika argumenten får komma fram blir det aldrig någon debatt.

Hans Bergströms skriver då och då om skolan. HAns inlägg går emellertid inte att ta riktigt på allvar. Det är inte åsikterna som diskvalificerar honom – de får han och ska han givetvis ha – men texten är så full av sakfel att den inte går att diskutera på ett sakligt vis. Låt mig få peka på några exempel.

Bland annat ondgör sig Hans Bergström över lärarhögskolan. Må vara hänt men någon lärarhögskola finns ingen längre i hela landet. Den sista fanns i Stockholm och upphörde 31 december förra året/1 januari i år. Det är oklart om Bergström kritiserar just den i Stockholm (något annat alternativ finns egentligen inte). I så fall är han lite sent ute. Bergström använder också den äldre beteckningen “lärarkandidat”. Termen nyttjas bara av den äldre generationen. Det har lite stänk av pilsnerfilm över sig med Thor Modén som en av de skojigaste pajsarna. Jag tycker att det är mer än en lek med ord – kandidaten säger den som har en aningen förklenande attityd. Ordet säger mycket mer om användaren av det än om den som blir tilldelad denna benämning. Lärarnas yrkesutbildning hyser precis som andra universitetsutbildningar: studenter, och inget annat.

Bergström tar upp tråden om de låga ämneskraven i lärarutbildningen. Kritiken kan ha sin giltighet men gäller i så fall samtliga ämnesinstitutioner/-företrädare vid universiteten som deltar i lärarutbildningen. Matematik i Göteborg, inom lärarutbildningen, meddelas av Chalmers TH, engelska av institutionen för engelska, pedagogik meddelas av institutionen för pedagogik och didaktik osv. Om de är undermåliga: lägg ned alla ämnesinstitutioner i så fall. Det skulle Bergström aldrig föreslå. Problemet med hans kritik är att han inte vet hur lärarutbildningen är organiserad – vem som meddelar undervisning i vad.

Lärarutbildningen har vid universiteten ingen egen ämnesinstitutionen eller något sådant som ligger vid sidan av universitetens ämnesinstitutioner (jfr hur det är på högskolorna!). Universitetsinstitutionerna som “av ekonomiskaskäl tvingas undervisa” lärarstudenter struntar oftast i den gruppen eftersom lärarstudenterna pekas ut som de riktig okunniga “töntarna” vid ämnesinstitutionerna. Så ser inte situationen ut vid de lärarutbildningar som ligger vid högskolorna. Därför: lägg alla lärarutbildning på högskolorna. Det skulle vara ett radikalt förslag! Om Hans Bergström kritiserar hela det svenska universitetet, dvs ämnesinstitutionernas bristande kvalitet så kan slutsatsen bara bli just den att högskolorna måsta få ta hand om utbildningen till lärare. Alternativet skulle vara att lägga hela universitetet under lärarutbildningen . Ett sådant förslag skulle inte ens vi komma med som jobbar i eller i närheten av nämnda utbildning.

“Den kloke Eskil Frank”, säger Bergström om den förre rektorn för Lärarhögskolan (sic!) i Stockholm – säkert rätt och rättvisande – men var det inte han och hans stab som körde Lärarhögskolan i Stockholm i kvav? Den sjönk väl som en sten?! och finns inte längre. Klokt eller inte? Tja, det beror väl på hur man ser saken. I Bergströms ögon är det klokt att skrota lärarhögskolor.

Finlandsexemplet – där är Bergström gravt vilseförd av statistiken: Jag var opponent på en avhandling i vid Åbo Akademi i lördags och just då kom siffrorna: var tredje sökande kommer in på lärarprogrammet. Fantastiska siffror som vi i Sverige inte är i närheten av, det är illa, men 1 på 10/12! säger Bergström. Helt fel! I stället för att stirra på siffrorna kan det vara betydligt viktigare att göra andra jämförelser mellan Finland och Sverige då det gäller skola, lärarutbildning och lärare. I ett samhälle som det finska – med obligatorisk frack och blåsa på disputationerna – gäller andra förutsättningar för lärare än hos oss. När jag gör entré i salen står man upp. Jag heter inte Tomas i Finland – där heter jag professor Kroksmark. Alla tar i hand, vuxna kvinnor niger. Polisen, läraren, prästen, professorn, läkaren, disponenten och direktören åtnjuter högt anseende i alla samhällen som hyllar den typen av auktoriteter. Inget fel i detta men man måste förstå att våra samhällen är olika och att det påverkar bland annat viljan att bli lärare hos unga människor. Men vad är det som Hans Bergström är ute efter? Finland är ett land med ett folk som litar på sina auktoriteter långt mycket mer än vad vi gör i Sverige – att studera vid lärarutbildningen i Finland är att examinera sig till auktoritet (oavsett om man förtjänar den eller inte). Så är det inte längre i Sverige och då måste Bergström kunna föreslå en annan väg till att återupprätta lärarens auktoritet i vårt samhälle; sätta in det också i ett sammanhang där killarna struntar i skolan, där tjejerna fortfarande tror att utbildning ger dem en god framtid då de i själva verket utbildar sig till lågavlönade jobb utan status och karriärmöjligheter inom lanstingen, kommunerna eller staten. Killarna vill inte ha de jobben, de ska bli entreprenörer – tjäna pengar, skaffa stor bil och få Respekt. Bergström kommer aldrig att se detta – men var är Thina Rosenberg i den här debatten?

I utvärderingen av lärarutbildningen heter det att det förekommer gruppexaminationer “relativt ofta”. Kan säkert vara korrekt eftersom just ordet “relativt” inte betyder någonting då det är högst relativt. Ordvalet görs av fegisar till utvärderare som inte skriver i klartext. Är det grupptentor för ofta eller är det det inte; är de i så falla alltid och överallt sämre än andra tentamensformer – i så fall jämfört med vaddå: lärarutbildningen i Finland, medcinarutbildningen – för inte kan väl Bergström mena statskunskap? En av våra döttrar pluggar till läkare i Polen – MVG i alla ämnen och kurser i Sverige är ingen garanti för samma yrkesutbildning i Sverige. I Polen är det tre papper&penna-tentor i veckan – allt utantill enligt boken. Fråga henne och andra svenska ungdomar som studerar utomlands om hur en auktoritär utbildning är och vad den leder till.

Undrar om Hans Bergström vet vad Fan-fiction är? Där lär sig 100.000-tals unga att skriva på ett sätt och med en metod som skolan inte känner till. Känner du som läser detta till hur många Harry Potter-böcker det egentligen finns? Inte är det bara sju! Vet Hans Bergström att det finns ett digitalt lärande, att vi lever i ett googliserat kunskapssamhälle där kommunikativa kompetenser är globaliserade, där allt är annorlunda mot tidigare. Tre musklickningar – och all världens information finns där, från statiska texter till öppna chatsidor där allt mellan himmel och jord diskuteras. Ingen frågar där efter betyg och var du genomfört din utbildning. Det är utöver den kommunikativa kompetensen bara en sak som räknas: kreativ kunskap. Och den är inte av papper&penna-karaktär.

Kanske är Globaliseringsrådets största enskilda problem att gubbar (i min ålder) som Hans Bergström och Lars Lejonborg finns med där? Internationaliseringen brister, noterar Bergström från utvärderingen av lärarutbildningen. Är det så över hela linjen? Notera hur Jönköping hanterar den saken! Hur är det nu med de svenska krusbären i globaliseringen – är de svenska eller inte? Är svensk skola svensk skola eller ska vi internationalisera den? Trixig fråga. Går det att bortse från unga lärarstudenters internetaktiviteter – där deras medborgarskap också i fysisk mening är globaliserat? Internationalisering – ett sådant ord från en person i Globaliseringsrådet? Men jag kan hålla med Hans Bergström om att lärarutbildningen kan göra mer när det gäller digitaliserat lärande och global kommunikation.

“Forskning” säger Hans Bergström, och öronmärker ordet så att vi ska förstå att någon forskning är det inte tal om. Men vad vet Bergström om den saken? Menar har forskning i engelska eller matematik; den forskning som görs av institutuonenr och forskare som undervisar inom lärarutbildningen? Så är det nog inte. Bergström vet för lite om lärarutbildningen och då han talar om forskning är det den pedagogiska och didaktiska han troligen avser. Det är smickrande att tro att all forskning inom lärarutbildningen görs inom dessa enda ämnen – men så är det inte.

Bergströms text i DN är så full av fel att den bara kan tjäna ett enda syfte – att fullständigt försöka deklassera Hans Bergström som skol- och utbildningsdebattör. Finns det ingen på DN som fackgranskar texterna på ledarsidan?

Kategori: Allmänt, Politik och skola

3 kommentarer till “Dagens Nyheter, Hans Bergström och lärarutbildningen”

Helena Streijffert skriver:
28 April, 2008 kl. 15:25
Bra rutet Tomas. Bergström förstår uppenbarligen inte att examinationen är individuell. Sen kan den ske på olika former och detta kanske skulle klargöras vid ett nästa tillfälle då “gruppexamination” blir ett slagträ

Helena
Andreas Wass skriver:
29 April, 2008 kl. 10:13
Hej Tomas!
Tillåt en student tycka till. Jag är inte sen på att skriva under på den ofta onyanserade och sluggerartade bild som målas upp av inte minst lärarutbildningen. Som student och blivande lärare är det ibland ganska tungt att hela tiden höra hur dålig man tydligen är. Nåväl, därom är man utelämnad att själv bevisa motsatsen.

Jag skulle dock vilja tycka till lite om några av de saker som du skriver om. Jag håller inledningsvis med om att det är problematiskt med ett språkbruk som talar om lärarhögskolor eftersom det är ett begrepp som signalerar så mycket som många lärarutbildningar inte är. Termen “lärarkandidat”, kanske inte är en term som bör återinföras men att det skulle signalera en “förklenande attityd” håller jag inte riktigt med om i alla sammanhang. Värre är det är vi studenter, såväl i media som vid sammanträdesbord innanför högskolans väggar, inte helt sällan vidtalas som “elever”. I sak står jag dock helt på din sida om att även lärarstudenter är studenter och inget annat.

Din utläggning om ämnesinstitutioner är intressant. Det är relativt tydligt i HSVs utvärdering att många av universiteten har problem att bygga en enhetlig lärarutbildning när flera självständiga och starka institutioner skall samverka. Likaväl kan det finnas ett problem med de små högskolorna att ämnesmiljöerna blir för små för att kunna bjuda studenterna ett tillräckligt kritisk och vetenskapligt underbyggt “motstånd”. Jag har t.ex. funderat en del på en återkommande detalj som de senaste åren mer eller mindre tydligt har uttryckts i HSVs olika utvärderingar av HLK – nämligen att miljön inte uppfattas som särskilt akademisk (svårt att riktigt sätta ord på vad de/jag är ute efter). Jag har länge värjt mig mot denna typ av utsagor men har på senare tid fått en ökad insikt i vad som menas och är nog redo att skriva under på en sådan iakttagelse. För HLKs del så tror jag att det är ytterst angeläget att satsa på inte minst ämnesdidaktisk forskning och att vara mer uttalad i sina rekryteringsmål av disputerade lärare. I fråga om ämnesdidaktik skulle jag kunna skriva mycket men nöjer mig för tillfället med att betona att det i min värld inte får handla om en allt för allmän ämnesdidaktik utan att den forskning och undervisning som behöver komma till behöver vara starkt knuten till de enskilda ämnena. Därav bör man kanske inledningsvis välja ut ett mindre antal ämnen där man verkligen satsar.

Till sist vill jag också bjuda några av dina ord lite motstånd. Det handlar om gruppexaminationer och utvärderingens ord om att dessa förekommer “relativt ofta”. Visst kan ordet relativt vara problematiskt men i just detta fall är det tämligen tydligt att poängen som bedömargruppen vill få fram handlar om att den individuella insatsen inte alltid bedöms. Ditt citat härhör från s. 34 i rapporten. Än tydligare framkommer problembilden dock i ett stycke på s. 54. Problemet är således inte gruppexaminationer som sådant, problemet är att många lärare saknar system och rutiner för att just bedöma den individuella insatsen. Särskilt problematiskt blir detta när det gäller de många examensarbeten som skrivs i grupp. Ordet relativt i detta sammanhang signalerar som jag ser det detta på ett tydligt sätt. Det går inte alltid dra en rak gräns och säga att gruppexaminationer används ofta eller inte, speciellt inte i en text som behandlar utbildningen på ett generellt plan. Jag tror du finner att de “fega utvärderarna” (mig själv inräknad) tvärtom varit måna om att hitta ett rakt och tydligt språk för att beskriva sina iakttagelser och presentera sina bedömningar i rapporten. Alternativet hade varit att språket sökte beskriva absoluta sanningar, vilket med alla säkerhet hade rönt än högre protester (med rätta) eller att helt enkelt mena att vi inte ska kvalitetsutvärdera högre utbildning. Att så måste ske hoppas jag dock att vi är överens om.
Hittat en blogg idag « ©lektorio skriver:
31 May, 2008 kl. 10:36
[...] annan artikel från april är också läsvärd Posted in [...]

Om bloggen

Kalender

Dagens Nyheter, Hans Bergström och lärarutbildningen

3 kommentarer till “Dagens Nyheter, Hans Bergström och lärarutbildningen”

Lämna en kommentar

Kategorier

Arkiv

Länkar

Meta