Tomas Kroksmark är professor i pedagogik och ansvarig för Akademin för skolnära forskning och utveckling vid HLK. Bloggen diskuterar forskning och utveckling som är av skolnära karaktär.En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109) IV
22 January 07:56, 2009 av Tomas Kroksmark
Sent i En hållbar lärarutbildning tas frågan om lärarnas status upp. Det är en mycket viktig fråga eftersom den har att gör med vilka som nu och i framtiden vill bli lärare och synen på skolan i allmänhet. På sidan 427 skriver utredaren:
“Mediernas bild av skolan och läraryrket, som de senaste åren varit närmast entydigt negativ, riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Även i välfungerande skolor och bland skickliga lärare kan tvivlet börja sprida sig. Vissa positiva motbilder har emellertid kommit på senare tid, som SVT:s uppmärksammade serie ”Klass 9A”. Sådana motbilder kan bidra till att förstärka lärarutbildningens och läraryrkets attraktivitet och status.”
Realitysåpan “Klass 9 A” – som för övrigt är mycket omdiskuterad (jag har skrivit 13 betraktelser över serien i Jönköpings Posten) – är nämnd som en “motbild” till den intensiva kritik som skola och lärarutbildning fått utstå under senare tid, regisserad av i huvudsak av Jan Björklund. Utredaren lägger i stället skulden på medierna. Kanske skulle det varit på sin plats med en fundering kring hur den “närmast entydigt negativa” mediala bilden en gång uppstod? De frågor som i sammanhanget också behöver ställas är: Vem vill arbeta i en verksamhet som är så i grunden sönderkritiserad som skolan? Vem vill söka sig till en lärarutbildning som hamnat i den akademiska strykklassen?
“Klass 9 A” kan inte på långa vägar råda bot mot den här situationen. Man undrar snarare om det är på allvar. Det behövs en helt ny politisk attityd till skola, bildning och utbildning. Stora positiva satsningar på hela utbildningssektorn måste till, där den ständigt och jämt framhävs som det viktigaste och mest ansvarsfulla som vi har i det här samhället: barn och ungas lärande och utveckling. Det måste till ett nytt skimmer över skola och lärarutbildning – en spännande och kreativ utbildning till lärare och en skola med stort politiskt stöd och oändliga möjligheter för lärare och elever. I denna oändlighet återfinns didaktisk excellens och vetenskaplig kompetens hos lärarna – en kreativ verkstad där lärarna tar makten över den egna utvecklingen via skolnära forskning. På så vis utvecklas egen stolt kunskap och kompetens som den bästa vägen till den bästa skolan men också till en kunskapsgrundad profession som står emot illa underbygd politisk propaganda och kritik av skolan.
24 January, 2009 kl. 12:57
Jo, visst målar media upp en mörk bild av skolan och tyvärr är en hel del av den bilden sann: ofta dåliga skollokaler, dålig skolledning, brister i organisation, underkännande av lärares professionalism, petande i detaljer uppifrån, meningslös målstyrning, mängder av meningslöst utvärderande. Problemet är bara att man aldrig visar upp det positiva som också finns. Jag visar en enkät på min blogg just nu om hur statistiken ser ut för lärares psykosociala arbetsmiljö. Nu kan man hävda att som man frågar får man svar, men det är själva jämförelsen mellan olika yrkeskategorier som är intressant.
Det krävs nog tyvärr krafttag när det gäller lön och arbetsmiljö om man ska lyckas höja läraryrkets status och förändrar bilden av skolan i media.
24 January, 2009 kl. 13:47
[...] Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av Lärarutbildningsutredningen HUT och jag suckar instämmande. Referenserna till teveserien 9A med sin blandning av coachingfilosofi och showlektioner är pinsamt
24 January, 2009 kl. 23:00
Det har varit en farlig utveckling och är fortfarande. Skolan har svartmålats så till den grad att alla som är i skolan tror att de har fel när den är bra. Många föräldrar uttrycker förtroende för just sin skola, elever trivs i just sin skola, lärare också, potentialen att göra skolan bra finns där, men ljuset lyser inte riktigt ut för att vi ska förmå synliggöra detta. Allt som skrivs är av mörker, lärarkandidater får fel utbildning… och visst finns det massor att göra, förbättra men det går inte om vi lärare på golvet alltid får göra det i en slags sisyfosaktion. Vi kämpar för våra elever, vårt yrke… och det visas väldigt lite tillit till oss. Jag är bekymrad och ibland därför jag själv börjar känna mig orklös och en aning maktlös. Jag blir närmare i mitt klassrum nu – för där är det hoppfullt, mina elever utvecklas, jag tänker och reflekterar… men debatten har från min sida tystnad. Det skrämmer mig. Allt gott och tack för läsning. Jag länkar naturligtvis.
I all vänlighet Anne-Marie körling
25 January, 2009 kl. 08:48
Jag är “färdig” lärare i slutet av den här terminen. Jag vet inte vad som bör ingå i utbildningen för att det ska anses vara bättre, jag tycker att jag har “fått” en bra bas att stå på, resten måste man väl utveckla i verksamheten. Då tillsammans med verksamma lärare som får tid och därmed möjlighet att vara mentor åt en ny och oerfaren lärare. VFU är bra men konstlat, jag har lärt mig mer när jag vikarierat i samma klass jag praktiserat i. Jag vet inte vad det beror på, men så har det varit.
Min oro som blivande lärare är att jag lämnas ensam utan någon som har tid att stötta mig. Jag är ändå snart 40 år och har erfarenhet av fsk-verkasamhet, men skolvärlden är ny och jag behöver hjälp. Behöver få samtala och fråga, kommer någon att hinna med det?
25 January, 2009 kl. 10:08
Det är glädjande men samtidigt dystert att konstatera att vi alla tycks överens om att den negativa bilden av skola och lärarutbildning inte riktigt stämmer med hur det är. Mycket är – menar jag – ett resultat av Jan Björklunds (oftast) onyanserade kritik och som medierna tacksamt hoppat på. Kanske har de bilder som vi fått av skolan också påverkat det psykosociala arbetsklimatet under senare år? Det sliter att arbeta i en verksamhet som ofta kritiseras offentligt.
Ibland undrar jag hur man tänker när man under många år leder en kritik av en verksamhet – på punkt efter punkt, med ibland illa underbyggda fakta – och sedan blir den politiskt ytterst ansvarige för den verksamheten och då fortsätter på samma vis. Nu måste det väl snart vara dags att vända på kritiken, ta fram det som fungerar (en förskola i världsklass, till exempel) och samtidigt gå in med positiva signaler som är tydliga för alla, som till exempel betydligt högre löner, mer resurser för den praktiska verksamheten och en offensiv satsning på att forskningsgrunda den lokala skolan och lärarutbildningen.
Jag är inte så ofta ute och besöker skolor men då och då inträffar det. Det sker inom ramen för Akademins (PromilleProgrammets) räkning och dels då jag föreläser. De lärare som jag då träffar verkar trivas bra med jobbet, eleverna är inte allas de som man kan läsa om i tidningar och se på teve. I själva verket är det en blandning av det mesta men oftast också väldigt inspirerande att träffa lärare och rektorer i praktiken – och eleverna! Det som kanske märks mest är det AnneMarie antyder ovan, att luften har gått ur på något sätt. Den där stolta viljan att slå tillbaka, att vara med och diskutera har dämpats i kåren. Det är inte bra. Men begripligt.
Lena A säger att lärarutbildningen varit bra. Det tror jag också att man kan konstatera, även om utbildningarna i landet ser lite olika ut. Det är just en bas som den ska utveckla hos studenterna för att sedan förfinas i den praktik där man sedan ska arbeta. Även på den punkten är det olika – skolor är inte de samma överallt. Inte ens kommuner har samma syn på hur skolan ska drivas. Det som jag tycker känns besvärande i den politiska debatten nu och i förslaget till en ny lärarutbildning är antagandet att ämneskunskaper och bara ämneskunskaper är kungsvägen till en bättre skola. Jag skulle önska att det var så enkelt men det krävs mycket mer för att vara en skicklig lärare. Till exempel kunskaper om hur lärande går till – hur barn och unga lär sig det som vi vill att de ska lära sig.
Lena gjorde mig väldigt nyfiken då du säger att vfu:n är konstlad, att det ger mer att vikariera i samma klass. Det kan säkert vara en riktig iakttagelse, men vad kan det bero på?
Jag hoppas också att nya lärare ska kunna erbjudas handledning av någon mer rutinerad och garvad kollega. När jag var ny lärare – en gång på 70-talet – var det inte tal om någonting sådant och det minns jag att jag saknade. Även om lärarutbildningen är bra, att den förbereder för yrket, är det inte lätt de där första veckorna i yrket. Det kan nog alla som varit där instämma i!?
10 December, 2009 kl. 17:40
I skolan finns som i alla andra verksamheter brister. Men den bild som målas upp av Björklund och media är en bild jag inte kännerigen.