Tomas Kroksmark är professor i pedagogik och ansvarig för Akademin för skolnära forskning och utveckling vid HLK. Bloggen diskuterar forskning och utveckling som är av skolnära karaktär.En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109) V
25 January 10:41, 2009 av Tomas Kroksmark
PÃ¥ sidan 323 i förslaget om en ny lärarutbildning heter det:Â
“PÃ¥byggnadsutbildningar pÃ¥ avancerad nivÃ¥ bör ocksÃ¥ finnas för att ge möjligheter till exempelvis ämnesdidaktisk fördjupning inom förskolans omrÃ¥de.”
Jag är inte helt säker pÃ¥ att man ska hänga upp sig pÃ¥ formuleringen “avancerad nivÃ¥ bör ocksÃ¥ finnas” men det finns en undertext i förslaget som säger att förskollärarna inte ska beredas samma möjligheter till “forskning” som de andra lärarna i grundskolan och gymnasieskolan. Om jag läst detta rätt inställer sig ett spännande problem.
När jag arbetade vid Göteborgs universitet under 1980 – och -90-talen fylldes aulan varje gÃ¥ng som nÃ¥gon förskollärare disputerade. Det var ingen idé att boka en mindre lokal eftersom intresset bland verksamma förskollärare var mycket omfattande dÃ¥ det gällde forskning i och inom förskolan. Det var verkligen bra. När Akademin (PromilleProgrammet) vid HLK arrangerar kvällsseminarier (vi kallar dem för Collegium Didacticum) för lärare i 1-19-skolan fyller vi aulan till bredden dÃ¥ det är ett tema som berör förskolan, som ska presenteras. DÃ¥ professor Ingrid Pramling Samuelsson gästar oss pÃ¥ tisdag (den 27 januari) har 750 förskollärare anmält att de vill komma! Lika mÃ¥nga lyssnade pÃ¥ henne och professor Gunilla Dahlberg (SU) i Göteborg för en tid sedan.Â
När vi erbjuder liknande seminarier med ledande forskare i Sverige eller frÃ¥n Europa/USA där innehÃ¥llet riktar sig mot grundskolans eller gymnasieskolans lärare samlar vi kanske ett 30-tal. Det är bra men det indikerar ju en betydande skillnad i intresse för forskning och vetenskap. Kommunen upphandlade en kurs för verksamma  lärare (1-19) i Aktionsforskning 7,5 hp. Den samlade 30 deltagare – samtliga förskollärare utom tvÃ¥: en fritidspedagog och en skolpsykolog. Inte en enda representant frÃ¥n övriga lärargrupper. Kan nÃ¥gon förklara hur det kan komma sig att förskollärarna har ett sÃ¥dant enormt mycket större intresse för forskning – seminarier och kurser – än vad övriga lärargrupper tycks ha? och varför bereds inte den lärargruppen enligt förslaget om en ny lärarutbildning samma möjligheter till forskning i utbildningen som grund- och gymnasielärare?
25 January, 2009 kl. 11:40
Det finns säkert flera förklaringar till detta fenomen:
1. Grundskollärare / gymnasielärare är så korkade att de inte förstår sitt eget bästa.
2. Grundskollärare / gymnasielärare förstår att de behöver få kunskap om forskning men vägrar av ren illvilja att delta.
3. Gr.lär / gy. lär jobbar ensamma i sina elevgrupper och det ställer till det för elevgruppen om man är borta en dag och vikarie ska in. Dessutom vilar då fortfarande på läraren allt för- och efterarbete samt att informera vikarien. Medan förskollärare ofta är flera på elevgruppen och det är lättare för en att vara frånvarande.
4. Gy.lär / gr. lär har en psykosocial arbetsmiljö som gör att man nätt och jämt håller näsa över vattnet och då finns inte så mycket utrymme för engagemang i vidareutbildning. (Se statistik från tidningen Du och jobbet, länk på min blogg, där just de här två yrkena ligger i topp på dålig psykosocial arbetsmiljö, medan förskollärarna tycks ha det mindre pressat)
5. Sett ur ett systemteoretiskt perspektiv sÃ¥ kan man ju ocksÃ¥ fundera över om skulden för detta “ointresse” enbart ligger hos “mottagare”. Det är väl ingen hemlighet att en hel del av det som forskats om inte upplevts beröra skolans verkliga arbete.
Detta är några tankar i sammanhanget. Det finns säkert fler.
25 January, 2009 kl. 19:41
Som förskollärare oroas jag mycket av de här tendenserna. Att inte bara separera, utan även korta ner vÃ¥r utbildning jämfört med övriga lärarutbildningar bär med sig en uppfattning om vÃ¥rt yrke som mindre kvalificerat – mindre viktigt.
Tänker också på den statistik Inga M hänvisar till, där förskollärares arbetssituation likställs med fritidspedagoger. Den generella insikten i vad vårt yrke innebär/omfattar är lika med noll!
Dock tror jag Inga har en liten poäng när hon raljerar över innehÃ¥llet i forskningen. Inte för att jag ocksÃ¥ vill misstänkliggöra all skolforskning över en kam, utan för att jag inbillar mig att forskning som rör förskolan är mer hands on och rör praktiska spörsmÃ¥l, jämfört med de högre, teoretiska (och ofta väldigt luddiga) plan man gärna vill röra sig pÃ¥ som “riktig” skolforskare.
Det behöver alltsÃ¥ inte vara mer sant, men det är lättare/snabbare att omsätta i handling. Och med den tidspress vi har i förskola och skola idag, är det det vi behöver…
25 January, 2009 kl. 21:24
Jag som jobbat som förskollärare i 25 år kanske har sjätte förklaring.
I förskolan hade vi länge ungefär en planeringsdag om året och var katastrofalt utsvultna på allt som liknade fortbildning eller intellektuell stimulans. Samtidigt förfasade sig grundskollärarna över dessa ständig studiedagar som de beskrev som Guds straff.
Men jag håller med Tomas och delar hans erfarenhet.
Om forskningens uppgift är att ifrÃ¥gasätta kanske det är med ett visst obehag som en del lärare tar sig an den här formen av kunskap? Jag tror att det finns en klyfta mellan “avslöjande forskare” och de som egentligen bara vill vara ifred.
Men som vanligt är utredningen helt galen… tack för att du orkar lyfta fram tokigheterna!
29 January, 2009 kl. 19:11
Vi hade professor Ingrid Pramling här på HLK i tisdags kväll. Hon föreläset om Lärare och barnas lärande i förskolan. 750 deltagare! Förutom att presentationen var strålande och innehållsligt mycket intressant kom frågan över mig igen: Varför är förskollärare så fantastiskt intresserade av forskning? Det är ju en grupp som av vår skolminister glömts bort i förslaget om en ny lärarutbildning.
Det är en märklig kombination: Pramling talade bland annat om didaktiken i förskolan – dvs hur barn i ganska tidig Ã¥lder kan erövra “skolkunskaper” som att läsa och räkna. Detta sker samtidigt som satsningen pÃ¥ just de färdigheterna – enligt förslaget om ny lärarutbildning – ska ske dÃ¥ barnen är sju Ã¥r.
Här finns en grupp lärare med enastÃ¥pende stort intresse för just de viktigaste färdigheterna som vi har i vÃ¥rt samhälle och den gruppen hÃ¥lls utanför uppdraget att lära ut läsning och räkning (grundläggande aritmetik). Pramling pÃ¥pekade ocksÃ¥ att Läroplanen för förskolan innehÃ¥ller ett tydligt kunskapsuppdrag – en didaktisk dimension.
Mats skriver att grundskolans och gymnasieskolans lärare är trötta på kompetensutveckling! ett Guds straff! Är det sant? Det som oror mig nu är att Pramling deklarerade exakt samma uppfattning.