Tomas Kroksmark är professor i pedagogik och ansvarig för Akademin för skolnära forskning och utveckling vid HLK. Bloggen diskuterar forskning och utveckling som är av skolnära karaktär.Modellskolan/Ribbaskolan i Gränna
16 January 17:49, 2010 av Tomas Kroksmark
I veckan som gick träffade vi (Pia Ã…man & Cristina Robertson & jag) projektledaren Stefan Pirard (Jönköpings kommun) och de tvÃ¥ nya rektorerna för Modellskolan/Ribbaskolan i Gränna – Lotta Johansson (rektor) och Christine Lund (biträdande rektor). Med var ocksÃ¥ Fausto Callegari som fortsatt kommer att vara biträdande rektor för F-6 enheten. Modellskolan börjar nu ta form och de nya rektorerna gjorde ett enastÃ¥ende gott intryck. Mycket pÃ¥taglig energi hos dem! Tror att den nya ledningen är exakt den injektion som Modellskolan behöver lokalt.
Â
Tanken är att all undervisning och allt lärande i Modellskolan/Ribbaskolan ska vila på vetenskaplig grund. Det ska bli en skola där rektorer, lärare, pedagoger och övrig personal ska kunna svara på frågan: Var finns den forskning som ligger till grund för och stöder de former för lärande som skolan arbetar med? Hur kan ni vara säkra att de didaktiska val som ni gör är att föredra framför andra alternativ? Det innebär att Ribbaskolan kommer att vara en av ytterst få skolor i landet som kommer att kunna leva upp till den nya skollagens krav, som är formulerade i Kapitel 1, § 1: Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Visionen för Modellskolan/Ribba skolan är att alla elever om några år ska redovisa full social och kunskapsmässig måluppfyllelse!
Â
För att nÃ¥ fram till en sÃ¥dan skola ska alla lärarna/rektorerna/pedagogerna/skolsköterska (drygt 90) kompetensutvecklas under de närmaste 5 Ã¥ren (start ht-10) sÃ¥ att de nÃ¥r upp till och erövrar en masterexamen i lärande (det är för övrigt vad lärarna i Finland har med sig frÃ¥n lärarutbildningen). Det är poänggivande universitetskurser som de ska följa. Huvuddelen av studierna och den egna forskningen ska göras pÃ¥ arbetstid – samt inom de 104 timmarna. Det innebär att studier och arbete ska integreras i en och samma verksamhet och inom ramen för en heltidstjänst.
Â
InnehÃ¥llet i kurserna ska växa ur skolans kritdammspraktik för att sedan hanteras systematiskt i seminarier och i handledda professionsutvecklingssamtal. Forskningsgrundad litteratur förs in i förhÃ¥llande till de frÃ¥gor och problemomrÃ¥den som identifieras av rektorer, lärare och pedagoger själva – i bland efter samtal med forskare frÃ¥n högskolan (som leder kurserna och handledningen).
Â
De egendefierade frÃ¥gorna ska leda fram till ett lokalt behov av att utveckla en forskande kompetens hos lärarna. Den ska bli verktyget för lärarna att själva forska pÃ¥: formulera, studera, analysera och beskriva lärandeprocesser som de själva driver. Det är en mycket svÃ¥r uppgift – att lära sig att förstÃ¥ en lärandepraktik som man själv är en del av – till exempel: hur kommer det sig att alla barn/elever inte lär sig det som de borde lära sig som ett resultat av min undervisning? Om den här typen av insikter i lärarnas lokala praktik ska bli möjliga att etablera, krävs att lärare och pedagoger tillskansar sig ett vetenskapligt tänkande och forskande kompetenser. Tanken är att egen forskning ska kunna leda fram till lokal och skolnära didaktisk excellens hos lärarna, pedagogerna och rektorerna.
Â
I en skola – eller pÃ¥ en arbetsplats – där ALLA är involverade i kunskapsutveckling händer det stora saker. De bieffekter som uppstÃ¥r i form av kafferumsamtal mellan alla inblandade – om det som är bra/dÃ¥ligt; det som inte fungerar/fungerar; de egna forskningsresultaten/kunskapsutvecklingen i förhÃ¥llande till vad kollegorna gör i kurserna/verksamheten – kommer att impregnera skolan pÃ¥ ett sÃ¥dant sätt att ordet lärande organisation för en gÃ¥ng skull kan motiveras. Det innebär att lärarna lär av sitt eget lärande; eleverna lär av lärarnas lärande; lärarna lär av elevernas lärande och eleverna lär av varandras lärande.
Â
Det är viktigt att notera att om Modellskolan ska bilda modell (därav namnet Modellskola) för andra skolor i kommunen eller i länet går det inte att kommunen satsar ekonomiska resurser här som inte också går att göra på andra skolor samtidigt. Om särskilda resurser reserveras för Ribbaskolan är det ingen autentisk verksamhet som vi talar om. Ingen ska kunna säga om fem år att utvecklingen vid Ribbaskolan var en konsekvens av öronmärkta och särskilda ekonomiska resurser.
Här kan du läsa mer och se film om Modellskolan/Ribbaskolan: KLICKA
Du kan också läsa om Modellskolans idé: KLICKA (klicka sedan Modellskolan)
16 January, 2010 kl. 18:37
Så spännande! Jag hoppas att många skolor, för att inte nämna skolpolitiker, runt om i landet kommer att inspireras och ta efter.
16 January, 2010 kl. 23:12
Där fick du till det: “Det innebär att lärarna lär av sitt eget lärande; eleverna lär av lärarnas lärande; lärarna lär av elevernas lärande och eleverna lär av varandras lärande.”
Bra!
Men bara inte det där med “full social mÃ¥luppfyllelse” riskerar att bli en alltför normativ vision.
17 January, 2010 kl. 13:27
Jag känner mig aningen oroad över det ensidiga fokus som nu riktas mot kunskapsmÃ¥len. I princip all diskussion handlar om formativa och summativa bedömningar av just kunskapsmÃ¥len liksom frÃ¥gan om hur relationen ska vara mellan mÃ¥l att uppnÃ¥ och mÃ¥len att sträva mot. Medierna presenterar nu kommunernas/länens “bästa skolor” och “sämsta skolor” i rankingsystem. En skola är bland de bästa det ena Ã¥ret för att nästa Ã¥r ligga i botten när det gäller andelen elever som är behöriga för de nationella programmen pÃ¥ gy.-skolan. Den här statistiken – hävdar lokala politiker – blir viktigare och viktigare dÃ¥ unga barnfamiljer ska känna sig attraherade av att bo kvar i kommunen/flytta till en annan kommun där skolans kunskapsmÃ¥l har högsta täknbara mÃ¥luppfyllelse.
Sällan diskuterar vi hur de sociala mÃ¥len ska hanteras, bedömas, förvaltas och utvecklas i skolan. DemokratimÃ¥len, jämställdhetsfrÃ¥gorna, miljömedvetenhet, internationell/global kompetens, digitaliseringen av kunskapssamhället, förmÃ¥gan till socialt samarbete/problemlösning i team osv. Det här är sÃ¥ vitt jag förstÃ¥r mÃ¥l som inte självklart byggs in i de skilda ämnenas kunskapsmÃ¥l – de förväntas ligga som ett övergripande paraply i skolans lokala verksamhet. Vi behöver verkligen diskutera om inte de sociala mÃ¥len är viktigare än kunskapsmÃ¥len i ett samhälle som med expressfart blir alltmer kunskapsintensivt och därmed ocksÃ¥ mer abstrakt pÃ¥ alla plan.
Vi vet alla vad ekonomisk och social segregering innebär – men fÃ¥ har erfarenheter av ett kompetenssegregerat samhälle (notera att jag inte säger: kunskapssegregerat!). Kunskap kan vi alla skaffa oss men hur lär vi oss att omsätta den i kompetenta handlingar – eller för att tala med Aristoteles: i besinning (sofrosyne) och praktisk klokskap (fronesis).
19 January, 2010 kl. 21:21
Mycket spännande!
Jag ser fram emot att följa arbetet med modellskolan för att inspireras och bredda min tanke.
FrÃ¥gan om vad “den bästa skolan” innebär är relevant. Vad behöver vÃ¥ra barn och ungdomar för att de skall utveckla de bästa förmÃ¥gor och möjligheter för att skapa ett bra liv? Inte räcker det med en typ av kompetens, livet är mer komplext än sÃ¥.
24 January, 2010 kl. 03:06
Ordning-och-reda-skuggorna håller svenska folkets bildning i ett troligen allt för hårt grepp (minns Skola 2000 och SEBOR)! Kan den nya skollagen användas som vapen mot den administrativa disciplineringen och är mönsterskolan i Gränna en möjlig väg?
24 January, 2010 kl. 19:09
Jag tycker nog att den ensidiga och väldigt överdrivna diskussonen om den totala bristen pÃ¥ ordning-och-reda, mobiltelefonernas vara eller inte vara, det “fula” sprÃ¥ket etc har ersatts av en betydligt mer nyanserad och viktigare diskussion om skolan. Det är bra. Jag är ganska övertygad om att Modellskolan ska kunna visa att den lokala skolan kan och mÃ¥ste bygga sin kunskaps- och kompetensutveckling pÃ¥ egen forskning (som lärarna gör tillsammans med universitetets forskare) sÃ¥ att de sociala och kunskapsmässiga mÃ¥len blir tydligare och möjliga att nÃ¥ pÃ¥ säkrare grund. Om lärarna tar makten över den lokala utvecklingen kommer det ocksÃ¥ att stärka lärarprofessionen pÃ¥ ett sätt som jag hoppas ska gjut nytt mod och ett tydligare självförtroende i den didaktiska kompetensen.
27 January, 2010 kl. 00:49
Oj vilket spännande projket! Ser med spänning fram emot att följa utvecklingen.
27 January, 2010 kl. 10:51
Hej Eva!
Tack för inlägg!
Det är viktigt att höra dig och dina kamrater som studerar vid lärarutbildningen kommentera arbetet med en lokal skola (Ribbaskolan i Gränna) på vetenskaplig grund. Jag såg i någon undersökning att lärarstudenter är mer intresserade av forskning i termin ett än vad de är i termin sex; att verksamma lärare sällan eller aldrig söker kunskap som är forskningsgrundad som stöd för kompetensutveckling och; att vfu-samtalen mellan student-handledare-lärarutbildare aldrig utgår från vad forskning har att säga om vfu och skolans praktik (detta har Henrik Hegender kommit fram till i sin avhandling, som lades fram vid Linköpings universitet för tre veckor sedan).
I ljuset av dessa studier ser det mörkt ut dÃ¥ den nya Skollagen tas av Riksdagen – “Utbildningen ska vila pÃ¥ vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Kap 1, § 1) – med ‘utbildningen’ avses för-, grund-, gy-, special-, same- och särskolan samt vuxenutbildningen.
Min frÃ¥ga är varför det just bland lärare (och lärarutbildare) är sÃ¥ svÃ¥rt att fÃ¥ in forskning som självklar grund för utökade insikter i skolans verksamhet. Om det är nÃ¥gon av er som inte bestämt uppsatsämne för auo 3 ännu, finns här flera viktiga frÃ¥gor att reda ut. Jag skulle gärna samarbeta med/handleda nÃ¥gra studenter kring problemkomplexet ‘En skola pÃ¥ vetenskaplig grund’.
7 February, 2010 kl. 03:46
Kan det du skriver om lärarstudenternas successivt minskade intresse av forskning ha nÃ¥got att göra med det som Christina Gustafsson skrev i en artikel i Pedagogisk forskning i Sverige -99 (http://www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/pdf-filer/gustafsson.pdf)? Jag uppfattar att hon skriver att den mÃ¥lstyrda skolans vidare ramar skapat ett behov av “upplevda” ramar för lärarens arbete. Eftersom ramarna i detta fall är självpÃ¥tagna minskar kanske motivationen att kritiskt ifrÃ¥gasätta dem?
7 February, 2010 kl. 19:44
Det lÃ¥ter som om Christina Gustavsson etablerar en förhÃ¥llandevis positiv analys. SÃ¥ vitt jag kan förstÃ¥ kan det lika gärna vara sÃ¥ att pedagogisk forskning (i allmänhet) under nu ganska lÃ¥ng tid för det första inte lyckas formulera forskningsfrÃ¥gor som är relevanta för skolans lokala praktik och för lärarna. Därmed har ingen användbar kunskap pÃ¥ vetenskaplig grund nÃ¥tt skolan och lärarna. För det andra har den pedagogiska forskningens resultat (i allmänhet) haft betydande problem med att nÃ¥ in i lärarutbildningen och ut i den lokala skolan (jämför till exempel LearnIT). Om forskningens resultat inte angÃ¥r eller berör dem som forskningen är till för och om den sällan eller aldrig nÃ¥r dit den ska – dÃ¥ menar jag att vi har identifiera problemets grundorsak. I andra ord: om lärare inte vet att det finns kunskap att hämta frÃ¥n forskningen dÃ¥ gör de de heller inte.
Anledningarna till att det ser ut på det här viset är förmodligen flera. En kan vara att väldigt få pedagogikforskare har egen lärarbakgrund (det är skillnad nu mot då jag var doktorand under 1980-talet. Då var man ganska ensam om man hade lärarbakgrund som forskare i pedagogik). Jag menar inte att man MÅSTE vara lärare för att ställa lärarrelevanta pedagogiska forskningsfrågor men det är viktigt att praktikens frågor också finns med på ett tydligt sätt, rent av att de får dominera forskningen. Numera talar vi (Ribbaskolan/Modellskolan) särskilt om och betonar samproducerad kunskap för lärare och för skolan, där lärare och forskare tillsammans ställer problemen, studerar och löser dem för att återföra dem som kunskap på vetenskapligt grundad kunskap till den praktik varur de är tagna.
Om vi betänker att det under 1980 -90-talen kom till en rad nya beteckningar för vad som borde vara pedagogik – pedagogiskt arbete, didaktik, lärande, ubildningsvetenskap etc – är det ett tecken pÃ¥ att pedagogik som vetenskap har stora problem inom lärarutbildningen och i den lokala skolans praktik.
I utvärderingar som Högskoleverket lÃ¥tit genomföra under senare Ã¥r har kravet pÃ¥ en forskande lärarutbildning vässats fram ordentligt. I jämförelser med andra professionsutbildningar inom universitet och högskola (journalister, socionomer, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, psykologer, läkare, etc) visar HSV att det är färre disputerade inom lärarutbildningen (särskilt inom den allmänna utbildningsomrÃ¥det) än i anda yrkesutbildningar. Det som förbryllar är just lärarutbildningens ringa inslag av disputerade lärare men det kan ha en koppling till den försiktiga inställning som lärare har till forskning – och som de fÃ¥tt via lärarutbildningen. Det blir en slags negativ rundgÃ¥ng i yrket.
Jag har förslagit ett antal studenter här vid lärarutbildningen i Jönköping att göra en studie/examensarbete kring frågan om läraren, skolan och forskningen. Vi får se vad den kan ge.