Under våren och hösten arrangeras åtminstone tre viktiga konferenser av stort intresse för rektorer, lärare och pedagoger i skolan. I kronologisk ordning är det:

Lärarförbundet arrangerar Lärarnas forskningskonvent den 26 april i Stockholm. Läs mer:  Klicka här!

Kunskapsepidemin arrangeras av Akademin för skolnära forskning, Högskolan Jönköping, på temat Nya styrdokument för lärda och lyckliga människor den 16, 17 och 18 augusti. Möt fler än 40 forskare och lyssna till huvudtalarna: Professor Gunilla Dahlberg, professor Mikael Alexandersson, Professor Ulla Runesson och professor Jan Bengtsson. Läs mer: Klicka här!

Handledningskonferens 2010 som arrangeras vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping den 14-15 oktober. Temat är: Kvalitet, kompetens och kunskapsutveckling. Möt drygt 20 av Nordens främsta forskare inom handledning. Huvudföreläsare är fil. dr. Cato Bjørndal, professor Jan Bengtsson, fil. dr. Liv Gjems och fil. dr Kari Killén. Läs mer: Klicka!

I samband med Handledningsbiennalen ges också sex olika Work-shops/minikurser i handledning. Dessa arrangeras den 13 oktober.  Minikurserna leds av Thorbjörn Ahlgren, Karin Alnervik, Cato Bjørndal, Peter Emsheimer, Tomas Kroksmark och Ann-Christine Wennergren. Läs mer: Klicka!

Vi har nyligen på denna blogg diskuterat frågan om vad det innebär att vara kompetent eller till och med excellent som lärare. Gunnar Liljenvall hävdade, förmodligen helt korrekt, att Albert Einstein var en sådan lärare som lyckades att få också nybörjare att förstå komplexa fenomen. Nu tillskrivs myten Albert Einstein rader av de mest enastående förträffligheter och det behöver ju inte vara sant i någon absolut mening att han ägde just didaktisk excellent.  Men frågan restes i ett viktigt sammanhang där en linje kunde dras mellan huruvida lärarskicklighet kan vara förvärvad eller om den är medfödd – rent av en kombination. Skulle en knastertorr fysiker som Niels Bohr någonsin ha kunnat bli en skicklig universitetslärare?

Efter att ha konsulterat min didaktiska boksamling hittade jag faktiskt en bok av en av Einsteins arbetskamrater Reg Revans. Vid det forskningslabb som han verkade fanns förutom Einstein ytterligare fyra nobelpristagare som Revans fann fullkomligt odugliga på att lära studenterna det de själva kunde – Einstein undantagen (faktiskt). Revans beskriver hur Einstein arbetade, inte bara med sin egen forskning, utan också med studenterna. Han sa vid ett tillfälle till Revans: “If you think you understand a problem, make sure you are not deceiving yourself”. I en didaktisk situation är det är bra fråga – om du tror att du förstår hur studenterna förstår ett problem, kontrollera att du inte misstar dig. Satsen pekar på svårigheten i att verkligen försöka förstå hur en annan människa förstår eller uppfattar ett problem. Det är omöjligt att göra anspråket på att helt ut förstå hur någon tänker eller förstå något – vi kan ju bara förstå det genom att höra hur/lyssna till vad studenten säger/berättar för oss om hur han/hon förstår saken. En av Edmund Husserls assistenter vid Universitetet i Frieburg Edith Stein hävdade att ”Jag kan möjligen förstå hur det känns när du har huvudvärk men jag kan inte ha ont i ditt huvud”. Om det är detta som Einstein antyder är det en viktig didaktisk insikt.

Men Revans säger också att Einstein menade att de frågor som vi formulerar ska vara lagom annorlunda – dvs inte så aparta att ingen eller få kan förstå dem och inte heller så förenklade att de blir banala. Att ställa en lagom annorlunda fråga är mycket svårt. Sokrates kanske kunde det – Paulo Freire kunde det definitivt. Kunde Einstein? Vad som krävs för en sådan fråga är två skilda sorters kunskaper – ämneskunskap och kunskap om vad som är en lagom ovanlig fråga för en student – en grupp där det som är lagom annorlunda för den ena kanske inte nödvändigtvis är det för den andre. Jag menar att detta är någonting som lärare ska tillägna sig i lärarutbildningen (om den ska vara hållbar) och att varje universitetslärare utan pedagogisk utbildning måste lära sig att inte bara förstå, utan att också omsätta i en didaktisk praktik.

I förslaget till ny skollag heter det i Kap. 1, § 1: ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Vad som exakt menas med vetenskap i detta sammanhang är inte klarlagt, men att skolorna ska föra in vetenskaplig kunskap i verksamheten är närmast självklart – och att det kan vara egen forskning eller annans forskning kan man bara hoppas på. Men hur ska lärare nå fram till möjligheten att bedriva egen (eller samproducerad) forskning i den lokala skolans kritdamm?

I senaste numret av Skolvärlden (Nr 17 (oktober 2009) säger ordföranden för Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner: ”Om kommunerna satsar en ynka procent av sin utbildningsbudget skulle det för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen innebära 1,2 miljarder kronor” (s. 15). Lärarförbundet har tidigare lanserat förslaget om 1 promille – exakt så mycket som Akademin för skolnära forskning, sedan några år tillbaka, haft som mål att få kommunerna i Jönköpings län att satsa på skolnära forskning. Jag tycker att 1 promille egentligen är en oansenlig liten tusendel av en skolbudget men i pengar blir det en god resurs för att kunna realisera en skola på vetenskaplig grund I Stockholm ”kostar” skolan 11 miljarder kronor – 1 promille är 110 miljoner kronor. Betydligt mer av vad Vetenskapsråder reserverar för skolforskning för hela landet. I Jönköpings län är 1 promille ca 7,5 miljoner kronor. Det är en kraftfull resurs. 1 procent skulle genast bli 75 miljoner och då hävdar jag att skolorna i länet på kort tid skulle bli bäst!

Det verkar vara klart med en ny Akademi för skolnära forskning i Skåne! Det är Roger Johansson vid Högskolan Malmö som driver saken. Han adopterar vårt sätt att arbeta här i Jönköping. Jag har varit i Malmö ett par gånger och berättat hur Akademin fungerar och hur framgångsrikt det varit med Epidemidagarna.

Vid det senaste mötet (i onsdags den 26 augusti) var samtliga av länets skochefer närvarande och man beslutade där att Akademin för skolära forskning i Skåne drar igång den 1 januari 2010. Finansieringen ligger på en ‰ av skolbudgeten i varje kommun.

Gratulerar!